Det var inte igår!
Kära läsare! (om vi fortfarande har några kvar)
Det är med stor skam som vi återvänder till vår blogg. Vi har negligerat bloggen och framförallt våra läsare under en oanständigt lång tid nu. Vi förtjänar att dingla i galgen. Vi gör dock ett tappert försök att återvinna Er gunst.
Senaste nytt:
Under denna helg fick vi besök av mamma Gunilla och pappa Mats som gjorde sin Prag-debut där de bekantat sig med de största sevärdheterna, shoppingcentret Palladium, både fina och halvfina restauranger samt ett par av Prags pubar där de förutom tjeckisk öl även introducerats till en inhemsk spritsort kallad Becherovka,
Det är inte alla som kan engelska i denna stad. Det har vi fått erfara. Särskilt Fredrik när han försökt fått tag på ett kvartalskort för lokaltrafiken. I fredags gav han sig dock fan på att han skulle få tag på det. Första försöket gjordes på stationen Florence metro C. Andra försöket gjordes på samma station på metro B. Inte ens när Fredrik på lite halvknackig tyska hävde ur sig "Neunzig-tage fahrenkarten, bitte" så lyckades han. Förödmjukad och förbannad åkte han vidare till Mûstek metro B. Där lyckades han... nästan. Nu var det inte språkliga skavanker som ställde till det, utan tekniska. Det var något fel på maskinen som skrev ut kort. På Mûstek metro A gick det slutligen, så numera känner sig Fredrik fri från det engångs-biljetthelvete som varit hans verklighet under så lång tid.
Detta firades med en karatefylla som varade till kl. 6 på morgonen. Konsekvenserna som infann sig morgonen efter gjorde att vi, för första lördagen under vår vistelse i Prag, höll oss helt borta från rusdrycker.
Det är med stor skam som vi återvänder till vår blogg. Vi har negligerat bloggen och framförallt våra läsare under en oanständigt lång tid nu. Vi förtjänar att dingla i galgen. Vi gör dock ett tappert försök att återvinna Er gunst.
Senaste nytt:
Under denna helg fick vi besök av mamma Gunilla och pappa Mats som gjorde sin Prag-debut där de bekantat sig med de största sevärdheterna, shoppingcentret Palladium, både fina och halvfina restauranger samt ett par av Prags pubar där de förutom tjeckisk öl även introducerats till en inhemsk spritsort kallad Becherovka,
Det är inte alla som kan engelska i denna stad. Det har vi fått erfara. Särskilt Fredrik när han försökt fått tag på ett kvartalskort för lokaltrafiken. I fredags gav han sig dock fan på att han skulle få tag på det. Första försöket gjordes på stationen Florence metro C. Andra försöket gjordes på samma station på metro B. Inte ens när Fredrik på lite halvknackig tyska hävde ur sig "Neunzig-tage fahrenkarten, bitte" så lyckades han. Förödmjukad och förbannad åkte han vidare till Mûstek metro B. Där lyckades han... nästan. Nu var det inte språkliga skavanker som ställde till det, utan tekniska. Det var något fel på maskinen som skrev ut kort. På Mûstek metro A gick det slutligen, så numera känner sig Fredrik fri från det engångs-biljetthelvete som varit hans verklighet under så lång tid.
Detta firades med en karatefylla som varade till kl. 6 på morgonen. Konsekvenserna som infann sig morgonen efter gjorde att vi, för första lördagen under vår vistelse i Prag, höll oss helt borta från rusdrycker.
En hyllning till rökförbudet (eller jag hatar vår dusch)
Just nu är jag arg. Det finns nästan ingenting som gör mig så arg som när man måste duscha i kallvatten. När man har hoppat in i duschen och förberett sig på en varm och skön upplevelse och man istället får iskallt vatten över hela kroppen. Då blir jag arg, arg, arg. Tyvärr lever vår dusch sitt eget liv och förser en bara med varmvatten när den känner för dig, vilket den uppenbarligen inte gjorde idag. Jag klev ur duschen efter fem sekunder här och nu sitter jag här och funderar på om jag 1) ska tvinga mig själv att duscha i kallvattnet, eller 2) fortsätta sura och vänta på bättre tider.
Nu hade det ju inte varit så illa om det inte var så att hela jag stinker rök från igår kväll då vi var ute med några vänner och tittade på fotboll (Tjeckien-Skottland, Tjeckien vann!) och sedan gick på en liten pub- och klubbrunda. Här är det tillåtet att röka på de flesta restauranger och pubar, och det är väl kul för rökarna, men mindre kul när man dagen efter måste vädra jackan, tvätta alla kläder och sig själv. Ni skulle känna hur mitt hår luktar nu. Åh, bläää vad sur jag blir när inte duschen gör som jag vill. Hur som helst, säga vad man vill om förbud hit och dit, men rökförbudet i Sverige har helt klart sina fördelar. Idag ska jag hylla det hela dagen tror jag.
En längre uppdatering om vad som har hänt den senaste veckan dyker nog upp inom kort. Vi har haft lite problem med internet så det har inte gått så bra att blogga, men nu har vi löst problemet genom att snylta på någon grannes internet. Tack Untitled!
/Hannah
Nu hade det ju inte varit så illa om det inte var så att hela jag stinker rök från igår kväll då vi var ute med några vänner och tittade på fotboll (Tjeckien-Skottland, Tjeckien vann!) och sedan gick på en liten pub- och klubbrunda. Här är det tillåtet att röka på de flesta restauranger och pubar, och det är väl kul för rökarna, men mindre kul när man dagen efter måste vädra jackan, tvätta alla kläder och sig själv. Ni skulle känna hur mitt hår luktar nu. Åh, bläää vad sur jag blir när inte duschen gör som jag vill. Hur som helst, säga vad man vill om förbud hit och dit, men rökförbudet i Sverige har helt klart sina fördelar. Idag ska jag hylla det hela dagen tror jag.
En längre uppdatering om vad som har hänt den senaste veckan dyker nog upp inom kort. Vi har haft lite problem med internet så det har inte gått så bra att blogga, men nu har vi löst problemet genom att snylta på någon grannes internet. Tack Untitled!
/Hannah
Hemlängtan... eller?
Vi tittade på TV häromkvällen. I Tjeckien får det engelska språket inte så mycket utrymme, särskilt inte på TV. Denna kväll upptäckte vi dock, till vår stora förtjusning, att de sände ett TV-program på engelska. "English zone", hette det, ett så kallat "lära sig prata engelska"-program. Som grädden på moset visade de ett inslag om Sverige. Inslaget kom att innefatta fyra punkter, som enligt tjeckerna kännertecknar vårt kära fosterland:
Vi har för övrigt lärt oss att alkoholhaltiga drycker även dominerar menyerna på universitetets caféer. Har man tråkigt mellan föreläsningarna kan man alltid ta sig ett järn!
- Statlig kontroll
- Jantelagen
- Dyster självmordsstatistik
- Semla
Vi har för övrigt lärt oss att alkoholhaltiga drycker även dominerar menyerna på universitetets caféer. Har man tråkigt mellan föreläsningarna kan man alltid ta sig ett järn!
Polisen och ghettot
Hej!
Idag är det lördag. Sist vi bloggade var i onsdags (?). Som ni kanske förstår är vi inte jättesnabba när det kommer till att uppdatera er om vad vi har för oss. Men vi hoppas på att det blir ändring på det. Här kommer en liten redogörelse för vad vi har gjort sedan sist.
I onsdags vaknade jag (Hannah) kl 7.30 efter några få timmars sömn och började göra mig iordning för min första föreläsning. Nu kanske ni tänker att jag är en riktig slarver som är ute så sent dagen innan skolan börjar, men det finns en förklaring. För det första hade jag ingen aning om att jag skulle till skolan på onsdagen, inte förrän jag kl. 03.00 träffade min tyska kompis Sabrina utanför en klubb som berättade att jag snällt fick lov att infinna mig på plats i Opletalova (typ institutionen för ekonomi) kl 9.30 följande dag. Det visste hon eftersom hon hade pratat med någon som hade fått ett mail av någon som i sin tur hade hört det från någon annan o.s.v. Om man däremot gjorde som jag, läste på hemsidan, så fanns det ingen sådan information. Något komplicerat sätt att sprida information på kan tyckas. Jag hade en himla tur som råkade träffa Sabrina där mitt i natten. Efter att jag hade fått reda på denna lilla nyhet började vi tänka på refrängen och begav oss iväg åt det håll som vi trodde var hemåt. Det visade sig vara helt fel. När vi till slut hade lokaliserat oss tillräckligt för att hitta vår spårvagn skedde nästa missöde. Vi råkade hoppa på rätt spårvagn, men den gick åt helt fel håll. När vi väl hade insett det fanns det ingenting annat att göra än att hoppa av och vänta på nästa spårvagn som skulle komma 20 minuter senare. Till Fredriks stora glädje lyckades vi hamna precis utanför hans favoritställe, sunkkrogen/casinot Craken (stavning?). Jag har fått höra många historier om det stället från när Fredrik var där med Pär och kanske någon annan, så det var ju kul att få se det i verkligheten, även om inte jag var lika överlycklig som Fredrik kl. 4 på morgonen.
Hur som helst överlevde jag föreläsningen, även om jag kände mig mer död än levande. Därefter gick jag hem till vår kompis Jessica från Finland och snyltade på hennes internet som är något snabbare än vårt internet. Jag registrerade mig på de kurser jag ska läsa och tror i alla fall att det gick bra. Sedan tog vi tunnelbanan ut till Jinonice där vi har många av våra kurser för att försöka lära oss hitta där. Eftersom Jessica inte hade ätit någon lunch tänkte vi att det kunde vara en bra idé att ge skolrestaurangen/caféet en chans. Men eftersom "mattanterna" inte pratade ett ord engelska slutade det med att jag stod över maten och Jessica fick peka på saker som såg någorlunda okej ut. För hennes del blev det någon schnitzelliknande köttbit med vitkålssallad och en ljummen blandning av något som smakade som te mixat med äppeljuice och honung. Ganska sliskigt alltså. Resten av dagen ägnades åt sömn och filmtittande.
På torsdagen var det dags att bege sig till den tjeckiska immigrationspolisen. Alla EU-medborgare som planerar att stanna i Tjeckien mer än 90 dagar måste nämligen åka dit inom 30 dagar och registrera sig. Besöket hos polisen var en intressant upplevelse. Först hamnade jag och Jessica i ett rum som var proppfullt med människor. Ingen av dem hade någon nummerlapp och det var omöjligt att förstå sig på kösystemet. Vi stod där ett tag och var förvirrade innan vi fick syn på en lapp där det stod att vi var i ett väntrum för människor från tredje världen. Vi förstod då ganska snabbt att varken Sverige eller Finland passade in i den kategorin, så vi gick vidare och hittade till slut rätt väntrum. Där tog vi en varsin nummerlapp, blev ännu mer förvirrade över kösystemet och insåg till slut att vi skulle bli kvar där halva dagen, så vi smet iväg och åt lunch. När vi kom tillbaka fick vi vänta ytterligare någon timme innan det blev vår tur. Personalen pratade (såklart) inte engelska, så vad de egentligen gjorde med våra papper har vi ingen aning om. Men till slut kom vi därifrån med varsitt papper med stämplar på, så jag tror att allt är i sin ordning.
Efter polisbesöket mötte jag upp Mike, Felix, Damjen och Francesco och åkte till ett mysigt ställe i Zizkov där vi drack lassi, te och rökte vattenpipa. Så småningom kom även Fredrik och Jessica dit. Senare på kvällen följde vi med killarna ut till Hostivar, eller ghettot som de kallar det. Det är ett studentställe inte helt olikt höghusen i Flogsta i Uppsala, där de flesta av våra vänner här bor för tillfället. Hostivar var faktiskt inte så hemskt som de beskrivit det, rummen var faktiskt helt okej, men det måste vara jobbigt att dela kök med 30 andra personer och att ständigt behöva lyssna till sina grannars festande varje kväll. Mike's rumskompis fyllde 20 och hade fest i deras rum. Vi var där en stund och kände oss gamla och grå bland alla vilda party animals. Varje gång vi har sett Matty (rumskompisen) har han varit ordentligt i gasen och dansat som en galning, så även denna kväll. Jag är glad att jag inte var som honom när jag var 20 (eller var jag det??....). Efter ett tag var det dags att återvända hem till lägenheten och våra vänner Francesco från Italien och Shahmar från Azerbaijan var snälla och visade oss rätt spårvagn. Shahmar är för övrigt en fantastisk människa. Han kan göra häftiga akrobatikkonster, pluggar mer än alla andra men gnäller minst och har häftiga historier att berätta om Azerbaijan. Det skulle inte förvåna mig om han blir president eller något sånt. Han har även lovat att laga sitt lands nationalrätter åt oss någon gång. Spännande!
Igår, fredag, pluggade vi först lite på dagen. Jag hann även med en liten shoppingrunda och köpte några tröjor, strumpbyxor och skor. Sedan åt vi thaimat och gick på bio med Damjen och Jessica. Vi såg Inception (ganska bra film) och råkade köpa sanslöst mycket popcorn och världens största cola. Vi lyckades få i oss en tiondel av det ungefär. Efter bion mötte vi upp Francesco och hans irländske kompis för att ta en öl. Det visade sig dock vara lättare sagt än gjort, då varenda bord på varenda pub vi gick till var fullt. Men efter att ha vandrat omkring i kanske en halvtimme hittade vi i alla fall en biergarten där vi kunde värma oss. Vi gick sedan vidare till ännu en pub där vi pratade om hur irriterande det är att man fortfarande minns alla låttexter till Aqua, Spice Girls och Backstreet Boys fastän det var mer än tio år sedan man lyssnade på de banden. Tänk vad mycket hjärnutrymme man skulle kunna frigöra om man bara kunde komma på ett sätt att glömma bort dessa låttexter!
Idag tog vi lite sovmorgon innan vi åt lyxig helgfrukost med färskt bröd och en massa annat gott. Nu håller vi på att tvätta och Fredrik läser lite. Ikväll ska vi nog ta det lugnt (har ni hört det förut?) och kanske gå ut och äta någonstans.
Ha det så fint allihopa!
/Hannah
Idag är det lördag. Sist vi bloggade var i onsdags (?). Som ni kanske förstår är vi inte jättesnabba när det kommer till att uppdatera er om vad vi har för oss. Men vi hoppas på att det blir ändring på det. Här kommer en liten redogörelse för vad vi har gjort sedan sist.
I onsdags vaknade jag (Hannah) kl 7.30 efter några få timmars sömn och började göra mig iordning för min första föreläsning. Nu kanske ni tänker att jag är en riktig slarver som är ute så sent dagen innan skolan börjar, men det finns en förklaring. För det första hade jag ingen aning om att jag skulle till skolan på onsdagen, inte förrän jag kl. 03.00 träffade min tyska kompis Sabrina utanför en klubb som berättade att jag snällt fick lov att infinna mig på plats i Opletalova (typ institutionen för ekonomi) kl 9.30 följande dag. Det visste hon eftersom hon hade pratat med någon som hade fått ett mail av någon som i sin tur hade hört det från någon annan o.s.v. Om man däremot gjorde som jag, läste på hemsidan, så fanns det ingen sådan information. Något komplicerat sätt att sprida information på kan tyckas. Jag hade en himla tur som råkade träffa Sabrina där mitt i natten. Efter att jag hade fått reda på denna lilla nyhet började vi tänka på refrängen och begav oss iväg åt det håll som vi trodde var hemåt. Det visade sig vara helt fel. När vi till slut hade lokaliserat oss tillräckligt för att hitta vår spårvagn skedde nästa missöde. Vi råkade hoppa på rätt spårvagn, men den gick åt helt fel håll. När vi väl hade insett det fanns det ingenting annat att göra än att hoppa av och vänta på nästa spårvagn som skulle komma 20 minuter senare. Till Fredriks stora glädje lyckades vi hamna precis utanför hans favoritställe, sunkkrogen/casinot Craken (stavning?). Jag har fått höra många historier om det stället från när Fredrik var där med Pär och kanske någon annan, så det var ju kul att få se det i verkligheten, även om inte jag var lika överlycklig som Fredrik kl. 4 på morgonen.
Hur som helst överlevde jag föreläsningen, även om jag kände mig mer död än levande. Därefter gick jag hem till vår kompis Jessica från Finland och snyltade på hennes internet som är något snabbare än vårt internet. Jag registrerade mig på de kurser jag ska läsa och tror i alla fall att det gick bra. Sedan tog vi tunnelbanan ut till Jinonice där vi har många av våra kurser för att försöka lära oss hitta där. Eftersom Jessica inte hade ätit någon lunch tänkte vi att det kunde vara en bra idé att ge skolrestaurangen/caféet en chans. Men eftersom "mattanterna" inte pratade ett ord engelska slutade det med att jag stod över maten och Jessica fick peka på saker som såg någorlunda okej ut. För hennes del blev det någon schnitzelliknande köttbit med vitkålssallad och en ljummen blandning av något som smakade som te mixat med äppeljuice och honung. Ganska sliskigt alltså. Resten av dagen ägnades åt sömn och filmtittande.
På torsdagen var det dags att bege sig till den tjeckiska immigrationspolisen. Alla EU-medborgare som planerar att stanna i Tjeckien mer än 90 dagar måste nämligen åka dit inom 30 dagar och registrera sig. Besöket hos polisen var en intressant upplevelse. Först hamnade jag och Jessica i ett rum som var proppfullt med människor. Ingen av dem hade någon nummerlapp och det var omöjligt att förstå sig på kösystemet. Vi stod där ett tag och var förvirrade innan vi fick syn på en lapp där det stod att vi var i ett väntrum för människor från tredje världen. Vi förstod då ganska snabbt att varken Sverige eller Finland passade in i den kategorin, så vi gick vidare och hittade till slut rätt väntrum. Där tog vi en varsin nummerlapp, blev ännu mer förvirrade över kösystemet och insåg till slut att vi skulle bli kvar där halva dagen, så vi smet iväg och åt lunch. När vi kom tillbaka fick vi vänta ytterligare någon timme innan det blev vår tur. Personalen pratade (såklart) inte engelska, så vad de egentligen gjorde med våra papper har vi ingen aning om. Men till slut kom vi därifrån med varsitt papper med stämplar på, så jag tror att allt är i sin ordning.
Efter polisbesöket mötte jag upp Mike, Felix, Damjen och Francesco och åkte till ett mysigt ställe i Zizkov där vi drack lassi, te och rökte vattenpipa. Så småningom kom även Fredrik och Jessica dit. Senare på kvällen följde vi med killarna ut till Hostivar, eller ghettot som de kallar det. Det är ett studentställe inte helt olikt höghusen i Flogsta i Uppsala, där de flesta av våra vänner här bor för tillfället. Hostivar var faktiskt inte så hemskt som de beskrivit det, rummen var faktiskt helt okej, men det måste vara jobbigt att dela kök med 30 andra personer och att ständigt behöva lyssna till sina grannars festande varje kväll. Mike's rumskompis fyllde 20 och hade fest i deras rum. Vi var där en stund och kände oss gamla och grå bland alla vilda party animals. Varje gång vi har sett Matty (rumskompisen) har han varit ordentligt i gasen och dansat som en galning, så även denna kväll. Jag är glad att jag inte var som honom när jag var 20 (eller var jag det??....). Efter ett tag var det dags att återvända hem till lägenheten och våra vänner Francesco från Italien och Shahmar från Azerbaijan var snälla och visade oss rätt spårvagn. Shahmar är för övrigt en fantastisk människa. Han kan göra häftiga akrobatikkonster, pluggar mer än alla andra men gnäller minst och har häftiga historier att berätta om Azerbaijan. Det skulle inte förvåna mig om han blir president eller något sånt. Han har även lovat att laga sitt lands nationalrätter åt oss någon gång. Spännande!
Igår, fredag, pluggade vi först lite på dagen. Jag hann även med en liten shoppingrunda och köpte några tröjor, strumpbyxor och skor. Sedan åt vi thaimat och gick på bio med Damjen och Jessica. Vi såg Inception (ganska bra film) och råkade köpa sanslöst mycket popcorn och världens största cola. Vi lyckades få i oss en tiondel av det ungefär. Efter bion mötte vi upp Francesco och hans irländske kompis för att ta en öl. Det visade sig dock vara lättare sagt än gjort, då varenda bord på varenda pub vi gick till var fullt. Men efter att ha vandrat omkring i kanske en halvtimme hittade vi i alla fall en biergarten där vi kunde värma oss. Vi gick sedan vidare till ännu en pub där vi pratade om hur irriterande det är att man fortfarande minns alla låttexter till Aqua, Spice Girls och Backstreet Boys fastän det var mer än tio år sedan man lyssnade på de banden. Tänk vad mycket hjärnutrymme man skulle kunna frigöra om man bara kunde komma på ett sätt att glömma bort dessa låttexter!
Idag tog vi lite sovmorgon innan vi åt lyxig helgfrukost med färskt bröd och en massa annat gott. Nu håller vi på att tvätta och Fredrik läser lite. Ikväll ska vi nog ta det lugnt (har ni hört det förut?) och kanske gå ut och äta någonstans.
Ha det så fint allihopa!
/Hannah
Vi tar oss i kragen och skriver ett inlägg...
Kära blogg!
Jag känner stor skam i kroppen när jag inser hur vi försummat dig på sistone. Vi har dels giltiga skäl (skola), dels delvis giltiga skäl (dricka öl & becherovka), men den största anledningen till vårt minskande bloggande har berott på ren slöhet. Så, precis som folk brukar lova att de ska sluta röka, så ska vi lova att vi ska börja blogga mer. Är det förresten någon som har någon statistik över hur många som återgår till rökning efter att de slutat?
Så, vad har hänt sedan sist?
Fredag: Hang-out hos vår finska vän Jessica. Där firade vi Francesco, som fyllde år, med öl och serbiskt "hazzlenut-brandy".
Lördag: Plugga
Söndag: Plugga
Måndag: En spontan promenad i staden slutade med en utekväll. Kvällen avslutades abrupt när vi kl. 01.30 insåg att vi inte ätit något sedan 12.00. En Subway-macka har aldrig smakat så himmelskt som då.
Tisdag: Vi hade, under gårdagens rus, lovat att bjuda på middag. Givetvis höll vi vårt löfte. Vi bjöd på pasta med gorgonzola, grädde, bacon, spenat, soltorkade tomater, purjolök, paprika, vitlök och kanske något mer. Maten blev god, och räckte lyckligtvis till alla. Att vår italienska vän tog två portioner av vår pasta kan vi väl inte ta som något annat än en komplimang. Framåt 23-tiden drog jag, Hannah, Jessica, Damjan, Mike, Francesco, Felix och Shahmar ut på lokal där vi svängde våra lurviga till 2-tiden. Vi lyckades först gå åt helt fel håll och sedan ta rätt spårvagn, men åt fel håll, så vi kom inte i säng förrän efter 4. Hannah lyckades ändå ta sig till skolan som började kl. 09:30. Imponerande!
Onsdag: Vi kom till insikt om att vi har roat oss lite väl mycket på sistone, så det fick bli en hemmakväll med KitKat och film.
That's it for now! Ciao!
Jag känner stor skam i kroppen när jag inser hur vi försummat dig på sistone. Vi har dels giltiga skäl (skola), dels delvis giltiga skäl (dricka öl & becherovka), men den största anledningen till vårt minskande bloggande har berott på ren slöhet. Så, precis som folk brukar lova att de ska sluta röka, så ska vi lova att vi ska börja blogga mer. Är det förresten någon som har någon statistik över hur många som återgår till rökning efter att de slutat?
Så, vad har hänt sedan sist?
Fredag: Hang-out hos vår finska vän Jessica. Där firade vi Francesco, som fyllde år, med öl och serbiskt "hazzlenut-brandy".
Lördag: Plugga
Söndag: Plugga
Måndag: En spontan promenad i staden slutade med en utekväll. Kvällen avslutades abrupt när vi kl. 01.30 insåg att vi inte ätit något sedan 12.00. En Subway-macka har aldrig smakat så himmelskt som då.
Tisdag: Vi hade, under gårdagens rus, lovat att bjuda på middag. Givetvis höll vi vårt löfte. Vi bjöd på pasta med gorgonzola, grädde, bacon, spenat, soltorkade tomater, purjolök, paprika, vitlök och kanske något mer. Maten blev god, och räckte lyckligtvis till alla. Att vår italienska vän tog två portioner av vår pasta kan vi väl inte ta som något annat än en komplimang. Framåt 23-tiden drog jag, Hannah, Jessica, Damjan, Mike, Francesco, Felix och Shahmar ut på lokal där vi svängde våra lurviga till 2-tiden. Vi lyckades först gå åt helt fel håll och sedan ta rätt spårvagn, men åt fel håll, så vi kom inte i säng förrän efter 4. Hannah lyckades ändå ta sig till skolan som började kl. 09:30. Imponerande!
Onsdag: Vi kom till insikt om att vi har roat oss lite väl mycket på sistone, så det fick bli en hemmakväll med KitKat och film.
That's it for now! Ciao!
Fyllekäk à la Fredrik Andersson
OBS! Varning för äckliga bilder. Det är dock mat och inte kräks. Vi lovar.
Hej vänner!
Här kommer ett litet tips på vad man kan äta om man har varit ute på festligheter och kommit hem mitt i natten och sedan insett att man visst har glömt att äta middag. När magen skriker efter mat och vägen till nattöppna snabbmatsställen är alldeles för lång. När man kanske råkat dricka aningen för mycket Becherovka (tjeckisk sprit som smakar pepparkaka) och känner sig kreativ som aldrig förr i köket.
Steg 1: Koka upp vatten till pasta. Häll i lite salt i vattnet. Gärna lite utanför kastrullen också. Häll i pasta.
Steg 2: Hacka en lök, eller ja, hacka vad som helst egentligen. Ta något ni hittar i kylskåpet bara.
Steg 3: Stek löken. Det ska helst fräsa och ryka och självklart ska man också glömma bort att sätta igång fläkten.
Steg 4: Häll i en burk krossade tomater av kvalitetsmärket Euroshopper. Krydda med lite vad som helst, typ salt, peppar, chilipeppar. Tomatsåsen ska helst skvätta över hela spisen.
Steg 5: Här kommer twisten! Släng i ett helt paket färdigskivad ost i tomatsåsen så att det blir en stor fet härlig ostklump.
Steg 6: Häll upp lite slafsigt på en tallrik. Ät. Här nedan följer en serie bilder som visar hur det kan se ut efter avslutad måltid om man heter Fredrik Andersson.
Bon appetit!
Hej vänner!
Här kommer ett litet tips på vad man kan äta om man har varit ute på festligheter och kommit hem mitt i natten och sedan insett att man visst har glömt att äta middag. När magen skriker efter mat och vägen till nattöppna snabbmatsställen är alldeles för lång. När man kanske råkat dricka aningen för mycket Becherovka (tjeckisk sprit som smakar pepparkaka) och känner sig kreativ som aldrig förr i köket.
Steg 1: Koka upp vatten till pasta. Häll i lite salt i vattnet. Gärna lite utanför kastrullen också. Häll i pasta.
Steg 2: Hacka en lök, eller ja, hacka vad som helst egentligen. Ta något ni hittar i kylskåpet bara.
Steg 3: Stek löken. Det ska helst fräsa och ryka och självklart ska man också glömma bort att sätta igång fläkten.
Steg 4: Häll i en burk krossade tomater av kvalitetsmärket Euroshopper. Krydda med lite vad som helst, typ salt, peppar, chilipeppar. Tomatsåsen ska helst skvätta över hela spisen.
Steg 5: Här kommer twisten! Släng i ett helt paket färdigskivad ost i tomatsåsen så att det blir en stor fet härlig ostklump.
Steg 6: Häll upp lite slafsigt på en tallrik. Ät. Här nedan följer en serie bilder som visar hur det kan se ut efter avslutad måltid om man heter Fredrik Andersson.
Bon appetit!
Nya kompisar!
Nu har det gått några dagar sedan första skoldagen. Jag har inte börjat pluggat än, utan vi har hittills bara haft introduktionsföreläsning, registreringar och lära känna varandra-aktiviteter. I tisdags var jag på Buddy Evening i en stadsdel som heter Zizkov. Det är den pubtätaste stadsdelen i hela Tjeckien fick jag berättat för mig. Jag hade förväntat mig någon slags aktivitet under kvällen, men aktiviteten gick typ ut på att sjukt många utbytesstudenter möttes på samma ställe och sedan gick till en alldeles för trång bar. Det var lite svårt att prata med folk på grund av trängseln och den höga ljudnivån, men några trevliga människor lyckades jag hitta ändå. Det finns väldigt många nationaliteter representerade här bland de internationella studenterna. Jag har börjat umgås lite med folk från Finland, Schweiz, Serbien, Bosnien, Irland, Italien, Tyskland, Portugal... Ja, lite allt möjligt. Det är kul! Många tycker att det är häftigt att jag är svensk och vill prata om allt från gäddfiske i Värmland till svensk musik, och klassikern - "svenskt" kaffe. Jättestarkt svart kaffe i stora kvantiteter är tydligen vad Sverige är känt för här (de vet uppenbarligen inte att kaffe inte kommer från Sverige). Det och köttbullar och kanelbullar.
Tisdagskvällen var riktigt rolig. Efter att ha varit på två olika ställen i Zizkov, lärt oss några finfina finska svordomar och gått vilse några gånger hoppade vi på en spårvagn som skulle ta oss in till stan där vi alla skulle byta till andra linjer. Tyvärr visade det sig när jag kom fram att min anslutningsspårvagn inte alls gick därifrån, och stolt (läs dum) som jag är skulle jag ju hellre dö än att fråga någon om hjälp, så det blev till att chansa på åt vilket håll jag skulle och sedan gå hem. På vägen blev jag stoppad av en man som undrade varför jag gick så snabbt. Han trodde att jag flydde från något eller någon. Men jag ville bara komma hem så fort som möjligt och då är det ju effektivt att halvspringa.
Igår var jag först på en aktivitet som gick ut på att man blev indelad i en grupp med internationella studenter och sedan gick runt i de centrala delarna av Prag och utförde olika uppdrag. Vi skulle bland annat tvinga folk att krama oss mitt på Karlsbron, göra en rolig pose med vakterna utanför Pragborgen (det uppskattades dock inte av vakterna som sa något mindre trevligt på tjeckiska), spela luftgitarr mitt bland alla turister och filma vår "konsert" och andra liknande saker. Inte helt olikt en gammal hederlig svensk nollning med andra ord. Men det var ändå ganska roligt och ett bra tillfälle att lära känna folk. Dagen avslutades med pizza och prisutdelning.
På kvällen mötte jag upp Fredrik som hade suttit hemma och pluggat hela dagen medan jag roade mig. Vi gick till en sportbar och tittade på fotboll med gänget som jag hade träffat på tisdagen. Eller ja, jag babblade mest och vet knappt vilka lag det var som spelade. Men trevligt var det. Senare gick vi vidare till en studentaktig pub inredd i sann kommuniststil med bilder på Mao och en massa sovjetgrejer på väggarna. Men även det stället hade sin charm och vi råkade visst stanna där ända fram till 01-tiden. Därefter var det dags för mig och Fredrik att traska hem och äta lite rester innan det var dags att sova.
Idag är det pluggdag, i alla fall på dagen. Vad vi ska göra ikväll vet vi inte riktigt än. Jag ska försöka komma ihåg att ta med mig kameran när vi går någonstans, för det blir lite tråkigt här utan bilder. Jag ska även tvinga Fredrik att skriva något lustigt, för det kan han bättre än jag.
Hej så länge!
/Hannah
Tisdagskvällen var riktigt rolig. Efter att ha varit på två olika ställen i Zizkov, lärt oss några finfina finska svordomar och gått vilse några gånger hoppade vi på en spårvagn som skulle ta oss in till stan där vi alla skulle byta till andra linjer. Tyvärr visade det sig när jag kom fram att min anslutningsspårvagn inte alls gick därifrån, och stolt (läs dum) som jag är skulle jag ju hellre dö än att fråga någon om hjälp, så det blev till att chansa på åt vilket håll jag skulle och sedan gå hem. På vägen blev jag stoppad av en man som undrade varför jag gick så snabbt. Han trodde att jag flydde från något eller någon. Men jag ville bara komma hem så fort som möjligt och då är det ju effektivt att halvspringa.
Igår var jag först på en aktivitet som gick ut på att man blev indelad i en grupp med internationella studenter och sedan gick runt i de centrala delarna av Prag och utförde olika uppdrag. Vi skulle bland annat tvinga folk att krama oss mitt på Karlsbron, göra en rolig pose med vakterna utanför Pragborgen (det uppskattades dock inte av vakterna som sa något mindre trevligt på tjeckiska), spela luftgitarr mitt bland alla turister och filma vår "konsert" och andra liknande saker. Inte helt olikt en gammal hederlig svensk nollning med andra ord. Men det var ändå ganska roligt och ett bra tillfälle att lära känna folk. Dagen avslutades med pizza och prisutdelning.
På kvällen mötte jag upp Fredrik som hade suttit hemma och pluggat hela dagen medan jag roade mig. Vi gick till en sportbar och tittade på fotboll med gänget som jag hade träffat på tisdagen. Eller ja, jag babblade mest och vet knappt vilka lag det var som spelade. Men trevligt var det. Senare gick vi vidare till en studentaktig pub inredd i sann kommuniststil med bilder på Mao och en massa sovjetgrejer på väggarna. Men även det stället hade sin charm och vi råkade visst stanna där ända fram till 01-tiden. Därefter var det dags för mig och Fredrik att traska hem och äta lite rester innan det var dags att sova.
Idag är det pluggdag, i alla fall på dagen. Vad vi ska göra ikväll vet vi inte riktigt än. Jag ska försöka komma ihåg att ta med mig kameran när vi går någonstans, för det blir lite tråkigt här utan bilder. Jag ska även tvinga Fredrik att skriva något lustigt, för det kan han bättre än jag.
Hej så länge!
/Hannah
Skolstart
Hej hej.
Jag tänkte passa på att smygblogga lite snabbt. Fredrik tror nämligen att jag sitter och pluggar och det kan han gärna få tro. Hehe. Själv har han varit en duktig pojke och läst i den stooooooora tjocka boken hela dagen. Men nu är det snart läggdags för pensionärerna Andersson och Löfgren.
Idag har jag mest gått omkring och varit äcklad av Sverigedemokraterna och valresultatet ifrån gårdagens val. Fast hur illa jag än tycker om det är det inget vi ska diskutera här för det här är ingen politikblogg och jag antar att alla har rätt till en åsikt (fast det bästa vore ju förstås om jag fick bestämma allt själv). Folk som är intresserade av att debattera politik kan ju logga in på Facebook eller något.
Men det jag skulle berätta är att jag nu har gjort min första dag på Faculty of Social Sciences på Charles University här i Prag. Jag har i och för sig bara varit på en kort introduktionsföreläsning, men det verkar lovande. Dock är sättet man väljer och registrerar sig på kurser något (väldigt) korkat. Först ska man välja kurser när man fortfarande är kvar i sitt hemland, sedan ska man få en ansvarig person för utbytesstudier på ens heminstitution att skriva på ett papper. Därefter ska pappret skickas till Tjeckien, där det ska skrivas på av någon viktig människa på min institution här. Sedan skickas pappret till mig och tanken är att jag ska få reda på om jag får läsa kurserna eller inte. Svaret blev att jag fick läsa alla kurserna, men att de ändå inte kunde garantera att jag skulle få göra det eftersom man ändå måste registrera sig på kurserna när man väl är på plats. Och då är det först till kvarn och en massa konstiga förtursregler som gäller. Så vad är då poängen med att söka kurser från Sverige när man ändå inte vet om man får läsa dem förrän man kommer hit? Ja, ja. Man måste älska tjeckisk byråkrati.
Om jag får som jag vill ska jag i alla fall läsa sex olika kurser: Economics of Least Developed Countries, Environmental Economics, Human Security, Contemporary Latin America, United Nations Peacekeeping och Feminism and International Relations. Fast bara namnen säger er inte så mycket va? :) Ett litet problem är dock att jag råkade välja kurser på masternivå, som är lite mer krävande än vad jag hittills har sysslat med i Sverige, men det ska nog gå bra. Hoppas det i alla fall.
Imorgon ska jag få uppleva ännu mer tjeckisk byråkrati i form av ifyllande av en massa papper och registreringar hit och dit. Har jag fattat saken rätt ska jag även fotograferas. Läskigt. Senare på kvällen är det någon slags Buddy Evening där tanken är att man ska lära känna tjecker och andra utbytesstudenter. Det kan nog bli roligt.
Nu kom Fredrik och lade sig här bredvid. Jag är visst avslöjad med mitt smygbloggande.
Vi vill också passa på att hälsa till familj, släkt och vänner och säga att det är roligt att få telefonsamtal och sms från er.
/Hannah
Jag tänkte passa på att smygblogga lite snabbt. Fredrik tror nämligen att jag sitter och pluggar och det kan han gärna få tro. Hehe. Själv har han varit en duktig pojke och läst i den stooooooora tjocka boken hela dagen. Men nu är det snart läggdags för pensionärerna Andersson och Löfgren.
Idag har jag mest gått omkring och varit äcklad av Sverigedemokraterna och valresultatet ifrån gårdagens val. Fast hur illa jag än tycker om det är det inget vi ska diskutera här för det här är ingen politikblogg och jag antar att alla har rätt till en åsikt (fast det bästa vore ju förstås om jag fick bestämma allt själv). Folk som är intresserade av att debattera politik kan ju logga in på Facebook eller något.
Men det jag skulle berätta är att jag nu har gjort min första dag på Faculty of Social Sciences på Charles University här i Prag. Jag har i och för sig bara varit på en kort introduktionsföreläsning, men det verkar lovande. Dock är sättet man väljer och registrerar sig på kurser något (väldigt) korkat. Först ska man välja kurser när man fortfarande är kvar i sitt hemland, sedan ska man få en ansvarig person för utbytesstudier på ens heminstitution att skriva på ett papper. Därefter ska pappret skickas till Tjeckien, där det ska skrivas på av någon viktig människa på min institution här. Sedan skickas pappret till mig och tanken är att jag ska få reda på om jag får läsa kurserna eller inte. Svaret blev att jag fick läsa alla kurserna, men att de ändå inte kunde garantera att jag skulle få göra det eftersom man ändå måste registrera sig på kurserna när man väl är på plats. Och då är det först till kvarn och en massa konstiga förtursregler som gäller. Så vad är då poängen med att söka kurser från Sverige när man ändå inte vet om man får läsa dem förrän man kommer hit? Ja, ja. Man måste älska tjeckisk byråkrati.
Om jag får som jag vill ska jag i alla fall läsa sex olika kurser: Economics of Least Developed Countries, Environmental Economics, Human Security, Contemporary Latin America, United Nations Peacekeeping och Feminism and International Relations. Fast bara namnen säger er inte så mycket va? :) Ett litet problem är dock att jag råkade välja kurser på masternivå, som är lite mer krävande än vad jag hittills har sysslat med i Sverige, men det ska nog gå bra. Hoppas det i alla fall.
Imorgon ska jag få uppleva ännu mer tjeckisk byråkrati i form av ifyllande av en massa papper och registreringar hit och dit. Har jag fattat saken rätt ska jag även fotograferas. Läskigt. Senare på kvällen är det någon slags Buddy Evening där tanken är att man ska lära känna tjecker och andra utbytesstudenter. Det kan nog bli roligt.
Nu kom Fredrik och lade sig här bredvid. Jag är visst avslöjad med mitt smygbloggande.
Vi vill också passa på att hälsa till familj, släkt och vänner och säga att det är roligt att få telefonsamtal och sms från er.
/Hannah
Ja, vi lever fortfarande, mamma...
Hej, kära läsare!
Det var ett tag sedan sist. Vi har fått klagomål från vissa håll som tycker att denna blogg uppdateras alltför sällan, och det är väl befogat. Å andra sidan har vi inte haft så mycket nytt att berätta, då vi på vardagen inte har så mycket märkvärdigt för oss mer än att plugga. Undertecknad (Fredrik) är i skrivande stund något bakfull. Ni kan då själva dra slutsatsen att något utöver det vanliga har inträffat. Man skulle visserligen kunna tro att vi kanske är bakfulla oftare, då vår blogg kanske ger sken av det. Så är dock inte fallet!
Hur som helst, så har det öppnat en ny butik i Prag. Det svenska klädmärket Acne har slagit upp portarna. Under invigningen ville de ha någon svensk som spelade, och det råkade vara vår hyresvärds son, Alexander. Efter sina musikaliska plikter åttog sig Alexander det ärofyllda uppdraget att introducera oss till diverse alkoholserveringar. Torsdagskvällen började dock med att jag och Hannah käkade thai-mat på tu man hand. Vid 22-tiden mötte vi upp Alexander och några av hans vänner på en pub, som vi lämnade lika fort som vi kom in.
Därefter styrde vi kosan mot en bar vid namn Red Room, som tydligen skulle vara en mötesplats för många utlänningar. På vägen dit gjorde vi dock en avstickare in till ett litet mini-casino, där Alexander och hans vänner visade tendenser till spelmissbruk. De kammade dock hem lite stålar, och rouletten var ganska underhållande. Tyvärr fick man inte ta med sig pistoler in på stället (det var nämligen skyltat att det rådde pistolförbud där inne) så därför tröttnade vi till slut.
Red Room var trevligt, och vi fyllde våra kroppar med diverse rusdrycker. Vi spelade även ett par matcher "fussball". Hannah gjorde lika många mål som självmål, men hon var glad ändå, då hennes lag vann. Kvällen blev natt och vi bytte lokal till något halvsunkigt källardisco, där vi förvisso hade trevligt. Våra nyfunna brittiska vänner gjorde här sorti, då de hade plikter att utföra morgonen efter. När klockan var.. ja, vad var den egentligen? Vår tidsuppfattning var ganska vag för tillfället. Vi lämnde dock stället efter ett tag, och efter en taxiresa kom vi fram till vår sista destination, som var en klubb med de mycket oortodoxa öppettiderna 04:00-14:00. Säkerhetspådraget vid entrén var inte heller det man var van vid, med metalldetektorer och visitering. Vi klarade oss helskinnade ur det.
Stället var inte lika märkvärdigt som öppettiderna, och vi började känna oss trötta. Då vi inte är den typ av folk som kan tänka sig att dra i sig olika uppiggande preparat, som förvisso är lagligt i Tjeckien (ja, mamma, vi kommer bara att hålla oss till alkohol!), så vi började dra oss hemåt efter att vi hade varit där någon timme. Vi blev mycket förvånade över att antalet människor på tunnelbanan var så högt som det var när vi åkte hemåt. Vi insåg dock att dessa människor var på väg till jobbet...
Fredagsmorgonen började, som ni kanske kan räkna ut, dåligt. Det kändes ungefär som att man gått igenom hela matsmältningssystemet i en elefant och därtill dragit på sig alla världens sjukdomar samtidigt. Ja, ni förstår, eller hur? Kvällen innan hade vi gjort upp med Alexander & co att göra en så kallad riktig utgång i Prag, dvs. börja om igen vid lunchtid och sedan hålla på långt in på morgonen. Fredrik gjorde ett tappert försök med ett par öl och lite rom, men istället för att återupprätta det konstgjorda lyckoruset så resulterade detta bara i mer sömn. Det var inte förrän vid 20-tiden som vi mötte upp våra vänner på Red Room. De hade då mer eller mindre hållit igång oavbrutet sen senast vi träffade dem, med undantag för några fåtal timmars sömn.
Red Room var betydligt mer befolkat denna kväll, ungefär som lokaltrafiken i Bangladesh kan vara under morgonrusningen. Det fanns en hel del skandinaver på plats. Vi bekantade oss lite grann med en norrman som senare visade sig vara en av ägarna till stället. Han pluggade även till läkare. Han berättade att hans norska studiemedel ungefär motsvarade två tjeckiska månadslöner. Han berättade att också att han i sitt yrke ofta träffade på folk som sade sig inte dricka alkohol när de blev tillfrågade, men när han frågade om de drack öl så fick han ofta svaret: "Jag dricker 6-7 öl om dagen". Det faller tydligen inte in under kategorin "alkohol" hos tjeckerna.
Tyvärr tappade vi bort Alexander & co. Istället fann vi två nya "vänner" i form av något slags informella inkastare, som släpade med oss till någon sjaskig rockbar. Vi anade ugglor i mossen, och stannade i ungefär 30 sekunder innan vi styrde kosan vidare till Kentucky Fried Chicken där Fredrik köpte en "hot wings"-meny och Hannah en grekisk sallad. Fredrik kände sig inte helt nöjd med bara en meny, så han tyckte att det vore lagom att köpa... sisådär 40 kycklingvingar till. Av dessa åts säkert bara 6-7 stycken upp. Man fattar kloka beslut när man är under alkoholens inflytande, inte sant? Nåväl, efter KFC blev det hem och sova.
Idag har varit en seg dag, särskilt för Fredrik som är enormt överkänslig mot allt vad bakfylla innebär. Det enda Fredrik har åstadkommit idag är att suckande följt efter Hannah i några av Prags skobutiker samt skitit eld till följd av de kryddiga kycklingvingarna från kvällen innan. Nu väntar en mysig hemmakväll, med potatisgratäng, fia med knuff och tjeckisk TV.
Adieu!
Det var ett tag sedan sist. Vi har fått klagomål från vissa håll som tycker att denna blogg uppdateras alltför sällan, och det är väl befogat. Å andra sidan har vi inte haft så mycket nytt att berätta, då vi på vardagen inte har så mycket märkvärdigt för oss mer än att plugga. Undertecknad (Fredrik) är i skrivande stund något bakfull. Ni kan då själva dra slutsatsen att något utöver det vanliga har inträffat. Man skulle visserligen kunna tro att vi kanske är bakfulla oftare, då vår blogg kanske ger sken av det. Så är dock inte fallet!
Hur som helst, så har det öppnat en ny butik i Prag. Det svenska klädmärket Acne har slagit upp portarna. Under invigningen ville de ha någon svensk som spelade, och det råkade vara vår hyresvärds son, Alexander. Efter sina musikaliska plikter åttog sig Alexander det ärofyllda uppdraget att introducera oss till diverse alkoholserveringar. Torsdagskvällen började dock med att jag och Hannah käkade thai-mat på tu man hand. Vid 22-tiden mötte vi upp Alexander och några av hans vänner på en pub, som vi lämnade lika fort som vi kom in.
Därefter styrde vi kosan mot en bar vid namn Red Room, som tydligen skulle vara en mötesplats för många utlänningar. På vägen dit gjorde vi dock en avstickare in till ett litet mini-casino, där Alexander och hans vänner visade tendenser till spelmissbruk. De kammade dock hem lite stålar, och rouletten var ganska underhållande. Tyvärr fick man inte ta med sig pistoler in på stället (det var nämligen skyltat att det rådde pistolförbud där inne) så därför tröttnade vi till slut.
Red Room var trevligt, och vi fyllde våra kroppar med diverse rusdrycker. Vi spelade även ett par matcher "fussball". Hannah gjorde lika många mål som självmål, men hon var glad ändå, då hennes lag vann. Kvällen blev natt och vi bytte lokal till något halvsunkigt källardisco, där vi förvisso hade trevligt. Våra nyfunna brittiska vänner gjorde här sorti, då de hade plikter att utföra morgonen efter. När klockan var.. ja, vad var den egentligen? Vår tidsuppfattning var ganska vag för tillfället. Vi lämnde dock stället efter ett tag, och efter en taxiresa kom vi fram till vår sista destination, som var en klubb med de mycket oortodoxa öppettiderna 04:00-14:00. Säkerhetspådraget vid entrén var inte heller det man var van vid, med metalldetektorer och visitering. Vi klarade oss helskinnade ur det.
Stället var inte lika märkvärdigt som öppettiderna, och vi började känna oss trötta. Då vi inte är den typ av folk som kan tänka sig att dra i sig olika uppiggande preparat, som förvisso är lagligt i Tjeckien (ja, mamma, vi kommer bara att hålla oss till alkohol!), så vi började dra oss hemåt efter att vi hade varit där någon timme. Vi blev mycket förvånade över att antalet människor på tunnelbanan var så högt som det var när vi åkte hemåt. Vi insåg dock att dessa människor var på väg till jobbet...
Fredagsmorgonen började, som ni kanske kan räkna ut, dåligt. Det kändes ungefär som att man gått igenom hela matsmältningssystemet i en elefant och därtill dragit på sig alla världens sjukdomar samtidigt. Ja, ni förstår, eller hur? Kvällen innan hade vi gjort upp med Alexander & co att göra en så kallad riktig utgång i Prag, dvs. börja om igen vid lunchtid och sedan hålla på långt in på morgonen. Fredrik gjorde ett tappert försök med ett par öl och lite rom, men istället för att återupprätta det konstgjorda lyckoruset så resulterade detta bara i mer sömn. Det var inte förrän vid 20-tiden som vi mötte upp våra vänner på Red Room. De hade då mer eller mindre hållit igång oavbrutet sen senast vi träffade dem, med undantag för några fåtal timmars sömn.
Red Room var betydligt mer befolkat denna kväll, ungefär som lokaltrafiken i Bangladesh kan vara under morgonrusningen. Det fanns en hel del skandinaver på plats. Vi bekantade oss lite grann med en norrman som senare visade sig vara en av ägarna till stället. Han pluggade även till läkare. Han berättade att hans norska studiemedel ungefär motsvarade två tjeckiska månadslöner. Han berättade att också att han i sitt yrke ofta träffade på folk som sade sig inte dricka alkohol när de blev tillfrågade, men när han frågade om de drack öl så fick han ofta svaret: "Jag dricker 6-7 öl om dagen". Det faller tydligen inte in under kategorin "alkohol" hos tjeckerna.
Tyvärr tappade vi bort Alexander & co. Istället fann vi två nya "vänner" i form av något slags informella inkastare, som släpade med oss till någon sjaskig rockbar. Vi anade ugglor i mossen, och stannade i ungefär 30 sekunder innan vi styrde kosan vidare till Kentucky Fried Chicken där Fredrik köpte en "hot wings"-meny och Hannah en grekisk sallad. Fredrik kände sig inte helt nöjd med bara en meny, så han tyckte att det vore lagom att köpa... sisådär 40 kycklingvingar till. Av dessa åts säkert bara 6-7 stycken upp. Man fattar kloka beslut när man är under alkoholens inflytande, inte sant? Nåväl, efter KFC blev det hem och sova.
Idag har varit en seg dag, särskilt för Fredrik som är enormt överkänslig mot allt vad bakfylla innebär. Det enda Fredrik har åstadkommit idag är att suckande följt efter Hannah i några av Prags skobutiker samt skitit eld till följd av de kryddiga kycklingvingarna från kvällen innan. Nu väntar en mysig hemmakväll, med potatisgratäng, fia med knuff och tjeckisk TV.
Adieu!
Röstning och gitarrköp
Idag är en stor dag. Vi har varit på svenska ambassaden och röstat, vilket ju är viktigt att göra. Det var lite roligt att komma till ambassaden också, och träffa diverse viktigpettrar och en hög med svenskar som satt i väntrummet. Vi träffade bland annat en gubbe med kopplingar till Uppsala och två skåningar som utstrålade en viss attityd som fick mig och Fredrik att anta att de skulle rösta på ett visst parti (tänk typ Vellingebor såsom många av dem har framställts i media i frågor rörande ensamkommande flyktingbarn och sånt). Fast det här är bara våra egna spekulationer, vi vet ju ingenting om hur de röstade egentligen. Det roliga var bara att både jag och Fredrik, utan att prata med varandra, fick exakt samma känsla så fort de kom in på ambassaden och öppnade munnen. Ja ja, strunt samma. Det var inte det jag skulle berätta egentligen.
Nog för att det var lite speciellt att rösta, men dagens viktigaste händelse måste ändå vara när Fredrik äntligen fick köpa sin gitarr. En nylonsträngad billig gitarr som numera är hans bästa vän. Jag kom på honom med att ligga och krama gitarren när han vilade till och med. Själv är jag bortglömd, men jag är glad för hans skull. Nu ska vi snart laga lite mat här hemma, om det går att få kontakt med Fredrik det vill säga.
Titta så lycklig han är!
Nog för att det var lite speciellt att rösta, men dagens viktigaste händelse måste ändå vara när Fredrik äntligen fick köpa sin gitarr. En nylonsträngad billig gitarr som numera är hans bästa vän. Jag kom på honom med att ligga och krama gitarren när han vilade till och med. Själv är jag bortglömd, men jag är glad för hans skull. Nu ska vi snart laga lite mat här hemma, om det går att få kontakt med Fredrik det vill säga.
Titta så lycklig han är!
Sedan sist
Nu har det varit tyst här sedan i lördags, så jag tänkte att jag skulle uppdatera er lite kort om vad som har hänt sedan dess. Jag berättar lite om fredagen också, innan irish coffee-incidenten alltså.
I fredags gick vi till ett ställe i närheten och åt hamburgare. Fredrik tog en mexikansk variant och jag tog en falafelburgare. Det var helt okej. Ganska gott. Men kanske inte "the best burgers in town", som de utgav sig för att ha. Eller vad vet vi, vi har inte ätit några andra burgare här, men vi hoppas på att det finns bättre i alla fall! Därefter gick vi mot stan och drack en varsin irish coffee (dyrt och inte så gott, i alla fall inte om man som jag inte ens tycker om whisky), men det har vi ju redan berättat om. Kvällen slutade ganska tidigt efter två partier tjeckiskt fia med knuff hemma i vardagsrummet. Vi vann en varsin gång och tur var väl det, för husfridens skull.
I lördags var Fredrik duktig och pluggade nästan hela dagen. Själv stack jag iväg till Palladium och köpte två tröjor och en body lotion. Jag var mest nöjd över att jag vågade gå dit själv, för jag är ganska så ängslig över att göra saker själv här. Är visst rädd för lite allt möjligt, som att gå över stora gator, gamla tanter som vill prata med mig fast jag inte förstår och sånt. Fast jag börjar bli lite modigare nu, även om Fredrik säger att jag är en hare. :) Det är förresten ganska jobbigt att inte förstå ett ord tjeckiska här. När man pratar engelska med tjeckerna svarar de ofta på tjeckiska, och det är ju ganska svårt att gissa sig till vad de säger. Så vi håller oss mest till att säga "dobrý den" och nicka till svar, vad det nu är vi svarar på.
Hur som helst. På kvällen tänkte vi att vi skulle fira att veckans pluggande var över, så vi drack lite rom och cola här hemma innan vi gick in till stan och åt sushi. Det var nog första gången jag åt "riktig" vegetarisk sushi, som innehöll mer än ris, alger och avocado. Fredrik tog någon variant med lite allt möjligt. Det var riktigt gott, men fasiken vad svårt det är att äta med pinnar alltså! Jag måste öva till nästa gång. Efter sushin styrde vi stegen mot första bästa klubb, drack lite mojitos och gjorde vårt bästa för att passa in bland de tjeckiska ungdomarna. Så vad gjorde vi? Vi dansade discodans, såklart. Det enda rätta (det finns för övrigt en film på Fredrik när han gör detta, men den behåller vi för oss själva). Rolig kväll!
Igår, söndag, var det himla fint väder och vi begav oss iväg för att turista lite och upptäcka nya delar av stan. Vi såg bland annat Karlsbron och Pragborgen och området kring Mála Strana. Riktigt fint var det och vi är glada över att bo i en sådan häftig stad. Häftigast var nog utsikten från Pragborgen där man kunde se hela staden. The Bridge Band på Karlsbron var också en upplevelse, även om Fredrik hade sett dem flera gånger tidigare. Vi kommer nog att få se dem igen eftersom de står där nästan varje dag året runt. En annan cool grej är att man kan hyra en segway och åka på guidade turer i grupp här. Vi såg några som gjorde det och blev lite avundsjuka. Efter att ha gått omkring och tittat på saker i fyra, fem timmar fick våra fötter nog och vi gick hem och lagade mat och tittade på den tjeckiska motsvarigheten av "Talang". Vi förstod som vanligt inte ett ord, men av innehållet och kvaliteten på framträdande verkar det faktiskt vara ännu sämre än den svenska varianten.
Nu är jag på god väg att skriva en hel bok här, så det är nog läge att sluta. Här kommer lite bilder från gårdagen.
/Hannah
I fredags gick vi till ett ställe i närheten och åt hamburgare. Fredrik tog en mexikansk variant och jag tog en falafelburgare. Det var helt okej. Ganska gott. Men kanske inte "the best burgers in town", som de utgav sig för att ha. Eller vad vet vi, vi har inte ätit några andra burgare här, men vi hoppas på att det finns bättre i alla fall! Därefter gick vi mot stan och drack en varsin irish coffee (dyrt och inte så gott, i alla fall inte om man som jag inte ens tycker om whisky), men det har vi ju redan berättat om. Kvällen slutade ganska tidigt efter två partier tjeckiskt fia med knuff hemma i vardagsrummet. Vi vann en varsin gång och tur var väl det, för husfridens skull.
I lördags var Fredrik duktig och pluggade nästan hela dagen. Själv stack jag iväg till Palladium och köpte två tröjor och en body lotion. Jag var mest nöjd över att jag vågade gå dit själv, för jag är ganska så ängslig över att göra saker själv här. Är visst rädd för lite allt möjligt, som att gå över stora gator, gamla tanter som vill prata med mig fast jag inte förstår och sånt. Fast jag börjar bli lite modigare nu, även om Fredrik säger att jag är en hare. :) Det är förresten ganska jobbigt att inte förstå ett ord tjeckiska här. När man pratar engelska med tjeckerna svarar de ofta på tjeckiska, och det är ju ganska svårt att gissa sig till vad de säger. Så vi håller oss mest till att säga "dobrý den" och nicka till svar, vad det nu är vi svarar på.
Hur som helst. På kvällen tänkte vi att vi skulle fira att veckans pluggande var över, så vi drack lite rom och cola här hemma innan vi gick in till stan och åt sushi. Det var nog första gången jag åt "riktig" vegetarisk sushi, som innehöll mer än ris, alger och avocado. Fredrik tog någon variant med lite allt möjligt. Det var riktigt gott, men fasiken vad svårt det är att äta med pinnar alltså! Jag måste öva till nästa gång. Efter sushin styrde vi stegen mot första bästa klubb, drack lite mojitos och gjorde vårt bästa för att passa in bland de tjeckiska ungdomarna. Så vad gjorde vi? Vi dansade discodans, såklart. Det enda rätta (det finns för övrigt en film på Fredrik när han gör detta, men den behåller vi för oss själva). Rolig kväll!
Igår, söndag, var det himla fint väder och vi begav oss iväg för att turista lite och upptäcka nya delar av stan. Vi såg bland annat Karlsbron och Pragborgen och området kring Mála Strana. Riktigt fint var det och vi är glada över att bo i en sådan häftig stad. Häftigast var nog utsikten från Pragborgen där man kunde se hela staden. The Bridge Band på Karlsbron var också en upplevelse, även om Fredrik hade sett dem flera gånger tidigare. Vi kommer nog att få se dem igen eftersom de står där nästan varje dag året runt. En annan cool grej är att man kan hyra en segway och åka på guidade turer i grupp här. Vi såg några som gjorde det och blev lite avundsjuka. Efter att ha gått omkring och tittat på saker i fyra, fem timmar fick våra fötter nog och vi gick hem och lagade mat och tittade på den tjeckiska motsvarigheten av "Talang". Vi förstod som vanligt inte ett ord, men av innehållet och kvaliteten på framträdande verkar det faktiskt vara ännu sämre än den svenska varianten.
Nu är jag på god väg att skriva en hel bok här, så det är nog läge att sluta. Här kommer lite bilder från gårdagen.
/Hannah
En "dyr" historia om två naiva turister!
Japp! Det är sant, mina vänner. Era fördomar om det tjeckiska dricksvattnet är adekvata. Men tro det eller ej! Det är faktiskt drickbart, som ni kan se. Det smakar minst sagt annorlunda, men vi har hittills inte känt av några biverkningar. Skämt åsido! Vad vi dricker på bilderna är faktiskt Irish Coffee. Vi lufsade in på ett litet café på en gata som påminner något om Avenyn i Göteborg. Bristen på mynta i caféets förråd satte käppar i hjulen för våra planer om att avnjuta en mojito och tvingade oss istället till att fatta snabba beslut (som bekant tycker inte svenska om att vara till besvär, även när det gäller en servitör som väntar tålmodigt på beställningar).
- I'll have an Irish coffe!
- Large or small?
Insinktivt svarade jag (Fredrik)
- Large!
Varför jag valde large vet jag inte? Kanske tänkte jag att det var frågan om en 4:a eller en 6:a, vilket är vanligt i Sverige. Kanske finns det en genusaspekt i det hela, där small skulle associeras med det feminina och large med det maskulina och att jag således, på grund av osäkerhet i min könsroll, därför valde det senare?
Hannah är dock mån om att bryta traditionella könsnormer och hävde bestämt ur sig:
- I'll have the same!
Någon minut senare kom servitören tillbaka med två glas, av de dimensioner som brukar rymma en "stor stark". Nu var de dock fyllda med Irish Coffee. Medan servitörn blandade drinkarna kalkulerade han lite och kom fram till att risken var stor att dessa svenskar, som varit opålitliga genom historien (vi tog ju silverbibeln!), skulle genomföra en så kallad springnota. Med detta i åtanke bad servitören om pengar direkt:
- That would be 790 crowns, sir. (Fredrik blev alltid kallad sir, medan Hannah inte tilldelades någon sådan fin titel. Tydligt fall av könsdiskriminering. Män 1 - Kvinnor 0).
Fredrik höll på att tappa hakan. Hannah trodde att hon hört fel. Inte kan väl en dubbel Irish Coffee kosta motsvarande 160 svenska kronor i detta U-land*... Jodå, det kunde det. Vi fick motvilligt betala.
Men 160 kronor för en dubbel Irish Coffee (med gissningsvis 8-10 cl Jameson i) på en uteservering i en huvudstads hjärta kanske är ett rimligt pris ändå? Det verkar som att vi, under våra 11 dagar här i Tjeckien, vant oss vid överdrivet billig alkohol.
Nya lärdomar
- En dubbel Irish Coffee är på tok för mycket. Det blir nästan äckligt till slut, men ändå dricker man upp den av ren vilja (läs: snålhet) och mår illa resten av kvällen.
* Tjeckien har från och med 2009 tagits bort från listan över världens u-länder, och klassas nu som ett i-land
Long time no see
Som väntat har uppdateringen här på bloggen gått ifrån att vara en aning överdriven (en liten pik till Fredrik och hans tre uppdateringar inom loppet av några timmar första dagen) till att bli mer..ja, sporadisk. Det har sina skäl, som bland annat stavas segt öststatsinternet, tidskrävande skolarbete, och kanske ett något avtagande intresse för att blogga. Men den största anledningen, kan vi säga i alla fall, är att vi har varit för upptagna med annat roligt.
Sedan sist har vi bland annat hunnit med att platespottat (Fredrik), drivit omkring i Stare Miesto - gamla staden, shoppat (Hannah), ätit god indisk mat, premiärbesökt vår kvarterssylta Ouky Douky mitt emot vårt hus, och gått på trevliga promenader. Hannah har även mött en man som tog sig fram genom att åka segway, vilket ju som alla förstår var en stor upplevelse. Platespotting går, för den som inte vet, ut på att få syn på registreringskyltar på bilar och sedan "samla" på dem i nummerordning, med 001 först, sedan 002, 003 o.s.v. I Tjeckien spelar man dock i en högre division då man dels har fyra siffror på skyltarna och dels börjar på 0000. Dock finns det ju aningen fler bilar här i Prag än vad det gör i Söderhamn där Fredrik tidigare ägnade sig åt den här leken. Huruvida detta är något som gynnar Fredrik eller inte är något vi har diskuterat flera gånger nu utan att kunna enas. Hur som helst är han på nr 0020 nu och verkar ganska mallig över det.
Prag är uppdelat i tio olika distrikt. Vi bor i Prag 7, Holešovice, som är en gammal industriförort till de mest centrala delarna av Prag. Det är väl kanske inte det mest kända området och här finns inte så många turister eller turistattraktioner (förutom Ouky Douky då), men det är ett fint område och vi trivs väldigt bra. Vi ska försöka fixa lite bilder av närområdet så ni får se med egna ögon.
I skrivande stund sitter Fredrik och ska äta en måltid som tydligen ska vara inspirerad av det tjeckiska köket. Det bjuds nämligen på kött, potatis, rå lök och vitlökssås. Till det en kall staropramen för 4 kr från mataffären på hörnet. Nu ska jag sluta blogga och vara lite social istället.
Några lärdomar:
- I Prag finns vääääääldigt många kinarestauranger och alla verkar ha samma fula oaptipliga bilder på sina menyer. Man blir inte så sugen, om vi säger så.
- Om man läser menyn under "vegetariskt" på en vanlig tjeckisk restaurang här ska man inte bli förvånad om det mitt ibland friterad ost, kål, potatis, degknyten och annat "smaskigt" smyger sig in lite bacon. Nog för att vi hade blivit varnade för att vegetariskt här mer skulle betyda "mat med köttbitar som inte syns" än mat som faktiskt ÄR vegetarisk, men vi får inte baconlogiken att gå ihop hur vi än tänker.
/Hannah
Sedan sist har vi bland annat hunnit med att platespottat (Fredrik), drivit omkring i Stare Miesto - gamla staden, shoppat (Hannah), ätit god indisk mat, premiärbesökt vår kvarterssylta Ouky Douky mitt emot vårt hus, och gått på trevliga promenader. Hannah har även mött en man som tog sig fram genom att åka segway, vilket ju som alla förstår var en stor upplevelse. Platespotting går, för den som inte vet, ut på att få syn på registreringskyltar på bilar och sedan "samla" på dem i nummerordning, med 001 först, sedan 002, 003 o.s.v. I Tjeckien spelar man dock i en högre division då man dels har fyra siffror på skyltarna och dels börjar på 0000. Dock finns det ju aningen fler bilar här i Prag än vad det gör i Söderhamn där Fredrik tidigare ägnade sig åt den här leken. Huruvida detta är något som gynnar Fredrik eller inte är något vi har diskuterat flera gånger nu utan att kunna enas. Hur som helst är han på nr 0020 nu och verkar ganska mallig över det.
Prag är uppdelat i tio olika distrikt. Vi bor i Prag 7, Holešovice, som är en gammal industriförort till de mest centrala delarna av Prag. Det är väl kanske inte det mest kända området och här finns inte så många turister eller turistattraktioner (förutom Ouky Douky då), men det är ett fint område och vi trivs väldigt bra. Vi ska försöka fixa lite bilder av närområdet så ni får se med egna ögon.
I skrivande stund sitter Fredrik och ska äta en måltid som tydligen ska vara inspirerad av det tjeckiska köket. Det bjuds nämligen på kött, potatis, rå lök och vitlökssås. Till det en kall staropramen för 4 kr från mataffären på hörnet. Nu ska jag sluta blogga och vara lite social istället.
Några lärdomar:
- I Prag finns vääääääldigt många kinarestauranger och alla verkar ha samma fula oaptipliga bilder på sina menyer. Man blir inte så sugen, om vi säger så.
- Om man läser menyn under "vegetariskt" på en vanlig tjeckisk restaurang här ska man inte bli förvånad om det mitt ibland friterad ost, kål, potatis, degknyten och annat "smaskigt" smyger sig in lite bacon. Nog för att vi hade blivit varnade för att vegetariskt här mer skulle betyda "mat med köttbitar som inte syns" än mat som faktiskt ÄR vegetarisk, men vi får inte baconlogiken att gå ihop hur vi än tänker.
/Hannah
Back to business
Idag var det dags att återgå till vardagen och börja ägna sig åt halvtrista saker som skolarbete, matlagning och andra vardagsbestyr. Väckarklockan ringde klockan 8 och sedan dess har vi suttit djupt nedsjunkna i böcker och word-dokument (okej, kanske inte riktigt hela tiden då). Fredriks kurs började förra veckan, medan jag (Hannah) egentligen är ledig fram till den 20e september då min skola börjar, men jag har lite rester att ta tag i sedan förra terminen så jag har saker att göra jag också.
På eftermiddagen har vi varit ute och gått någon timme. Vi hittade ännu en park med väldigt fin utsikt över stora delar av Prag. Det är faktiskt väldigt fint nästan överallt här. De flesta hus är väldigt fina och ser påkostade ut med en massa detaljer och utsmyckningar, trots att de bara är helt vanliga bostadshus.
På vägen hem gick vi in på en mataffär och handlade lite. Vårt största problem är att det står på tjeckiska och endast tjeckiska (eller ja, ibland på polska också, tror vi) på alla förpackningar och skyltar, så ibland är det lite oklart vad vi egentligen har köpt. Alla grönsaker och frukter ska vägas och ovanför vågen finns en pekskärm där man ska välja den frukt eller grönsak man just vägt för att sedan få en klisterlapp där det står hur mycket man ska betala. Tack och lov finns det bilder till de flesta namnen, men ibland är det svårt att se och vissa grönsaker och frukter verkar inte finnas med överhuvudtaget. Av den anledningen har vi till exempel inte lyckats köpa gurka en enda gång, även fast vi har velat köpa en sådan säkert fyra gånger nu. Fredrik hälsar förresten till alla köttälskare att kött är jättebilligt här och att det är något som gör honom väldigt lycklig. Avundsjuka? :)
Just ja! Vi har skaffat tjeckiska telefonnummer nu. Mitt (Hannahs) vill dock inte fungera eftersom jag verkar ha en operatörslåst mobil, men när jag väl får igång mitt tjeckiska nummer är det 00420776798076. Fredriks ska fungera som vanligt och är 00420776797704. Så nu är det bara att börja busringa!
På eftermiddagen har vi varit ute och gått någon timme. Vi hittade ännu en park med väldigt fin utsikt över stora delar av Prag. Det är faktiskt väldigt fint nästan överallt här. De flesta hus är väldigt fina och ser påkostade ut med en massa detaljer och utsmyckningar, trots att de bara är helt vanliga bostadshus.
På vägen hem gick vi in på en mataffär och handlade lite. Vårt största problem är att det står på tjeckiska och endast tjeckiska (eller ja, ibland på polska också, tror vi) på alla förpackningar och skyltar, så ibland är det lite oklart vad vi egentligen har köpt. Alla grönsaker och frukter ska vägas och ovanför vågen finns en pekskärm där man ska välja den frukt eller grönsak man just vägt för att sedan få en klisterlapp där det står hur mycket man ska betala. Tack och lov finns det bilder till de flesta namnen, men ibland är det svårt att se och vissa grönsaker och frukter verkar inte finnas med överhuvudtaget. Av den anledningen har vi till exempel inte lyckats köpa gurka en enda gång, även fast vi har velat köpa en sådan säkert fyra gånger nu. Fredrik hälsar förresten till alla köttälskare att kött är jättebilligt här och att det är något som gör honom väldigt lycklig. Avundsjuka? :)
Just ja! Vi har skaffat tjeckiska telefonnummer nu. Mitt (Hannahs) vill dock inte fungera eftersom jag verkar ha en operatörslåst mobil, men när jag väl får igång mitt tjeckiska nummer är det 00420776798076. Fredriks ska fungera som vanligt och är 00420776797704. Så nu är det bara att börja busringa!
Zoo
Söndagen började med att Hannah fick en halvt sovande Fredrik att gå med på att spendera söndagen på Prague Zoo (YES!). Vi åt lite frukost hemma och gjorde oss i ordning innan vi kom iväg vid 12.30-tiden. För någon dag sedan, när vi var på promenad i en av Prags många parker, hade vi sett skyltar där det stod zoo, så vi trodde att det skulle bli en enkel match att hitta rätt. Fullt så enkelt var det inte, visade det sig, men efter att ha gått lite för långt och lite fel ett tag hittade vi till slut fram. På vägen dit såg det ut ungefär så här:
Att gå in på zoo kostade 150 tjeckiska kronor, alltså ungefär 60 svenska. Billigt! Det mesta är förresten billigt här; mat, öl, kollektivtrafik m.m. Prague Zoo ska tydligen vara ett av de bättre i Europa, och det kan vi nog hålla med om. Bäst var girafferna, tigrarna och isbjörnarna. Sämst var alla ugglor och andra fåglar som man redan har sett tio gånger på Järvzoo, och alla variationer av hjortar och antiloper som alla ser typ likadana ut. Hur som helst hade vi en mysig dag på zoo bland alla barnvagnar och skrikande barn. Här i Tjeckien verkar det förresten vara populärt att ta hål i öronen på spädbarn och pryda dem med bling bling i form av örhängen. Det känns lite tveksamt..
Här är lite bilder på djur som vi såg under dagen
Egentligen vill vi inte ens tänka på hur långt vi gick, men vi rörde på oss konstant mellan 12.30 och 17.30 ungefär. Efter det var vi halvdöda, men fick tillbaka lite energi efter att vi hade ätit pizza på en restaurang i närheten av vår lägenhet. Resten av kvällen ägnade vi åt att titta på svensk web-tv (vårt nya intresse här) och försöka låta bli att somna innan klockan 21.
Att gå in på zoo kostade 150 tjeckiska kronor, alltså ungefär 60 svenska. Billigt! Det mesta är förresten billigt här; mat, öl, kollektivtrafik m.m. Prague Zoo ska tydligen vara ett av de bättre i Europa, och det kan vi nog hålla med om. Bäst var girafferna, tigrarna och isbjörnarna. Sämst var alla ugglor och andra fåglar som man redan har sett tio gånger på Järvzoo, och alla variationer av hjortar och antiloper som alla ser typ likadana ut. Hur som helst hade vi en mysig dag på zoo bland alla barnvagnar och skrikande barn. Här i Tjeckien verkar det förresten vara populärt att ta hål i öronen på spädbarn och pryda dem med bling bling i form av örhängen. Det känns lite tveksamt..
Här är lite bilder på djur som vi såg under dagen
Egentligen vill vi inte ens tänka på hur långt vi gick, men vi rörde på oss konstant mellan 12.30 och 17.30 ungefär. Efter det var vi halvdöda, men fick tillbaka lite energi efter att vi hade ätit pizza på en restaurang i närheten av vår lägenhet. Resten av kvällen ägnade vi åt att titta på svensk web-tv (vårt nya intresse här) och försöka låta bli att somna innan klockan 21.
